Prins Bertil för en natt - av Viveca Lärn

Stort att sova i Berras säng

Vårens första dag som infaller den nionde januari, checkar jag in på Hôtel Eggers i Göteborg. (Hoppas ni lägger märke till att jag inte skriver anrika Hôtel Eggers, för anrik är ett av de onödigaste orden jag vet. Dessutom hette hotellet Christiania och var järnvägshotell när det möjligen var anrikt)

Jag får välja mellan spökrummet och Prins Bertils rum och tar naturligtvis det senare, eftersom jag ju har som hobby att ligga i döda berömda mäns sängar. Prins är nytt.

Men först tar jag på mig kamelhårsulstern och skrider ut på min balkong och blickar ut över Drottningtorget som ur detta perspektiv ter sig som en piazza. –Hej idrottskamrater! Ropar jag och undrar om jag fick mina bouleklot med mig? Slumrar sedan en stund i Berras säng. Det känns stort.

Lilian slår en signal

Det är jättehögt i tak. På den stoppade sänggaveln finns märken från ett huvud. Strax intill står ett praktiskt gammalt klädskåp som man kan gömma folk i. I badrummet idel franska vattenkranar i guld. Chaud et froid. Sånt gillar jag.

När det ringer i telefonen svarar jag självklart "Prins Bertil" medan jag spiller lite cigarraska på det engelska skrivbordet.
–Lilian speaking, kontrar min dotter blixtsnabbt. Tur för mig att hon alltid är med på noterna.

Jag vill tala om Prins Bertil

På lunchen en timma senare sitter jag mittemot en man som inte är Prins Bertil, men ändå med sorgsna mörkbruna ögon genast börjar konversera om densamme. Han beklagar den tid då GP inte utkom två dagar i sträck när det är helg, vilket betydde att det tog tre dagar innan nyheten om Prins Bertils död spreds i Göteborg.

Detta får mig att minnas den enda gång jag chattat på nätet. Man skulle kalla sig något, så jag utgav mig för att heta Savannah, en TV-serie som gick just då. Alla skrev: Hej, Savannah och frågade vad jag ville tala om. Jag skrev då att jag ville tala om prins Bertil. Hej då, Savannah, lät det då.

Emils röda markiser

Tillbaka till rum 125 via Göteborgs äldsta hiss, som är rosa utanpå och som en engelsk herrgård inuti. Det var den ambitiöse portieren Emil Eggers som fick överta hotell Christiania 1883. Han rustade upp det med telefon i varje rum, elektrisk hiss, tolv privata badrum och American Bar. Sen döpte han om hotellet. Efter sig själv. Kanske var det också han som satte upp de röda markiserna på den vita fasaden.

Har alla svar

Jag lämnar drömmande Eggers via Nordstan och hejdas av en tjej med pärm som vill ställa tre frågor.

–Behövs inte. Jag vet svaren: Motorprinsen, crèpe med dillstuvade räkor och basker.

Skrivet av Viveca Lärn för Hôtel Eggers.