Historien om nuvarande Hôtel Eggers tar sin början tidigt 1850-tal då Emil Eggers föddes i Bonn, Tyskland. Att hotellet som byggdes i slutet av samma decennium skulle bli hans att driva visste ingen då. Läs mer om Emil Eggers hotellresa.
Emil Eggers föddes den 13 september 1850 i Bonn, Tyskland. Där växte han upp under ganska enkla men ordnade former. Emils pappa försökte länge få sonen intresserad av en karriär som sjöman, men Emil delade inte alls visionen om ett liv till sjöss, vilket han tyckte verkade långtråkigt.
Istället hittade han sin passion inom hotellnäringen. Detta uttryckte han själv i en bevarad skrift:
Emils karriär tog sin början först på Hotel de la Europe i Bremen, och vidare på ett pensionat i Bryssel. Det sista var ett medvetet drag för att lära sig det franska språket. Emil hade siktet inställt på Paris och dit bar det också av efter ett par år.
Samtidigt hade Lars Peder Haglund Junior, arvtagare till Göta Källare och nybliven ägare till Bloms Hotel i Göteborg, begett sig till Paris på jakt efter moderna recept, råvaror och idéer han kunde ta med sig hem till sitt nyköpta hotell, som han hade stora planer för.
Under vistelsen i Paris lärde han känna den då 25-årige Emil Eggers som delade passionen för hotellverksamhet. Haglund berättade för Emil att i maj månad året därpå skulle Bloms Hotel renoveras och byta namn till Hotel Haglund med en sällan skådad invigning. Där behövdes en kypare med internationell rutin. Både betalningen och framtidsutsikterna var lockande och Emil bestämde sig för att följa med Haglund till Göteborg.
Emil tog uppgiften på allvar och blev kvar på Hotel Haglund i tre år. Efter den perioden var han dock trött på att bära brickor och köra vagnar så han tog istället anställning som portier på Hotel Christiania på Magasinsgatan. Ägare till det etablissemanget var L. E. Lindblad, och denne förvärvade i sann entreprenörsanda år 1877 även Jernvägshotellet på Drottningtorget.
Av marknadsföringsmässiga anledningar döpte han om hotellet vid Magasinsgatan till Neptun och gav det nya hotellet på Drottningtorget det inarbetade namnet Christiania (Christiania var ett internationellt vanligt hotellnamn på den tiden). Hotel Christiania blev genom L. E. Lindblads försorg det näst första etablissemanget som fick utskänkningstillstånd i Göteborg.
Emil Eggers följde med till det nyförvärvade hotellet vid järnvägsstationen. Han arbetade hårt och kunde i och med gratis kost och logi spara de pengar han tjänade. Efter ett antal år gifte han sig dessutom med sin chefs dotter och säkrade därmed sin ställning och arvsrätt i det Lindbladska familjeimperiet.
Från att ha börjat på hotellet vid järnvägen 1879 drev han det framgångsrikt till sin svärfars belåtenhet under många år och 1883 köpte han Hotel Christiania. Emil Eggers, nu 55 år gammal, hade dock inga planer på att varva ner. Ruljangsen på hotellet gick strålande, Emils hustru födde en arvtagare till imperiet som fick namnet Axel och Emil ansökte om svenskt medborgarskap då han insåg att han var i Sverige för att stanna.
Vid det här laget hade Emils första arbetsgivare Haglund med all sannolikhet börjat ångra att han bjöd upp Emil Eggers till Skandinavien från första början. Konkurrensen inom hotellverksamheten i Göteborg var hård vid sekelskiftet och det pågick en ständig kapplöpning om att vara stadens bästa hotell.
Emil Eggers 1894
1889 återinvigdes familjen Haglunds hotell efter omfattande renoveringar och gavs det mer luxuösa namnet Grand Hotel Haglund för att säkerställa sin position som stadens finaste hotell. Emil Eggers ser naturligtvis allt detta komma och tar ett beslut.
Man får förmoda att Emil Eggers betraktade konkurrensen som en utmaning. Han började i sin tur renovera och göra om Christiania och under flera års tid genomgick hotellet en totalförändring. Under perioden blev beläggningen på hotellet givetvis lidande men Emil höll idogt ut under hela processen för att slutligen år 1894 under pompa och ståt slå upp dörrarna till det omdöpta och nu topprenoverade hotellet.
Den 7 april 1906 skrev Emil Eggers på ett aktiebrev om 5000 riksdaler. Tänk vilken hiskelig summa det måste ha varit i början på 1900-talet! I aktiebrevet står följande:
