Som du kanske vet är Hôtel Eggers Sveriges tredje äldsta hotell som fortfarande är i drift. Med sina snart 160 år på nacken ger sig historien tillkänna titt som tätt. Ibland kommer våra besökare med anekdoter vilket vi formligen älskar.
Regelbundet gör vi historiska visningar av hotellet där författaren LarsOlof Lööf en dag var med. I rum 279 hängde vid denna tidpunkt de här två vackra tavlorna av Gustaf Bernegau och Christina Bäck.
Hotellrum 279 som det såg ut vid visningen.
Hotellrum 279 som det ser ut idag. Nu med andra tavlor.
LarsOlof Lööf kunde efter denna visning inte riktigt glömma dessa tavlor och i samband med att han började skriva sin bok om Ostindiska kompaniet ville han gärna ta sig en lite närmare titt på tavlorna igen. Han tog sig därefter tid att undersöka om de två personerna hade något med Ostindiska kompaniet att göra och följande fick vi veta:
Gustaf Bernegau (f 1723 d 1786 9/4) i Stockholm.
Christina Bäck (1733-69), dotter till Olof Eriksson Bäck (f 1701 i Umeå) och Britta Persdotter Åberg.
Johanna Sophia Hallenberg, dotter till brukspatron Lars H. (d 1777) och Anna Catharina Lind.
Gustaf Bernegau var kamrerare i Kammarkollegium i Stockholm.[1]
I juni 1780 skrev han en supplik till Kungl Majts, alltså en böneskrift, om att få behålla sin lön. Då beskriver han även något sin karriär i ämbetsverket: han hade tjänstgjort i 40 år vid Kammarkollegiet och under 21 år varit kamrerare vid Andra provinskontoret. Han tyckte sig inte under dessa år ha sparat sig och inte lämnat något ogjort. Den 23 sept. 1756 hade han tydligen fått skriftligt beröm av Kungl Majts. Han önskade nu bli befordrad till Extra Assessor i Kammarrevisionen med bibehållen lön och ville fortsätta tjäna kung och fosterland så länge som hans svaga hälsa tillät. Han var son till guldsmeden Peter Bernegau (f 1676 d 1757 6/1 i Maria förs.) och Catharina Henning (f 1692 d 1757 7/3 i Maria förs.). Peter Bernegau var mästare i Stockholm 1706-1733.
Makarna Bernegau-Bäck hade ende sonen Peter Gustaf (f 1759 11/3), som 1775 blev antagen som tjänsteman i Kammarrevisionen eller Kammarrätten i Stockholm. När hustrun avled ägde de del i hus på Nygatan (?) i Stockholm. I bouppteckningen finns också 6 porträtt av familjen.
Intressant är att släkten B inte tycks vara utredd i någon större omfattning. Några generationer har varit guld- och silversmeder i Nyköping, Norrköping och Stockholm. Namnet Hieronymus är då ofta förekommande som förnamn, vilket också bärs av den Hieronymus Bernegau som är livmedikus och adlas i början av 1700-talet för sina insatser och erhåller namnet Gripenstedt. Ätten fortlever ännu och har varit framstående i svensk historia under 1800-talet. Här finns också en göteborgskoppling.
Jag trodde länge att den tillhörde gruppen av franska hugenottflyktingar som spreds över Europa i slutet av 1600-talet och även kom till Sverige, med familjer som Bedoire, Loriol och Toutin mfl och som i många fall kom att arbeta för Svenska ostindiska kompaniet. Men så tycks det inte vara. Hieronymus Bernegau (silversmeden) som från Riga och förnamnet tyder mer på att familjen kom från tyskt språkområde, även om släktnamnet troligen är av franskt ursprung.
Nja inte var Gustaf Bernegau knuten till vårt svenska ostindiska kompani och inte heller någon särskilt dramatisk person. Han var mer en ganska tystlåten ämbetsman som strävsamt arbetade i statens tjänst. Men stor sak i det!
/LarsOlof Lööf 2018-08-22
PS: uppgifterna i det här lilla brevet har inte i alla delar varit helt lättfunna skall jag tillägga.
[1] Den tryckta matrikeln över kammarkollegium omfattar bara tiden 1634-1718, se: Kleberg, Johan Kammarkollegium 1634-1718. Norrköping (1957)
Tavlorna från 1763 är alltså drygt 100 år äldre än självaste Eggers och hur de har hamnat hos oss är fortfarande oklart, men vi njuter av dem varje dag. De hänger idag i vårt konferensrum Kajutan och inte längre i rum 279.
Konferensrummet inhyste förr i tiden ett mycket elegant dam- respektive herrum. Här hänger nu tavlorna på makarna Bernegau-Bäck
Kungl. kamreraren Gustaf Bernegaus fru Christina Bäck 1763
