Absinten är en udda dryck med en spännande historia. Den blev smutskastad av vinproducenterna på 1800-talet för att den hotade vinförsäljningen och effekterna av det lever kvar än idag, exempelvis att man blir galen av absint. Vågar du prova? Nu kan du göra det hos oss på Eggers – och vi vågar nog lova att myten blir krossad, (så länge drycken dricks i måttliga mängder). Absinten serveras med några sockerbitar på en sked ovanför det halvfulla glaset som fylls upp med vatten.
Absint – som fått sitt namn efter den latinska benämningen på malört, Artemisia absinthium – är en örtbaserad, bittersöt apéritif med en alkoholhalt på cirka 60 procent. Malört är huvudingrediensen i den turkosgröna drycken, som även innehåller stjärnanis.
I likhet med andra, beskedligare, anisdrycker – till exempel pastis och ouzo – blir absinten simmig när den blandas med vatten. Absint innehåller ämnet tujon*, som utvinns ur malörtens blad.
När de konstnärer och författare som samlades i Paris i slutet av 1800-talet smakade absinten, menade de sig ha funnit en dryck som gav musan vingar. Kärt barn fick snart många namn; absinten kallades bland annat ”den gröna fen”, ”häxan” och ”papegojan”.
Vår egen August Strindberg har i Inferno berättat om hur han fann tröst i absintruset under sina mardrömsvandringar i den franska huvudstaden.
Källa och läs mer på: popularhistoria.se
* I koncentrerad (ren) form kan tujon förorsaka kramper och föranleda döden och ämnet ansågs förr betinga den förmodade skadliga och kroniska effekten hos absint (så kallad absintism). Trots att tujon ursprungligen antogs ha liknande egenskaper som THC (den verksamma substansen i cannabis) har detta numera avfärdats. Tujon påverkar inte hjärnans receptorer alls på samma sätt som THC och det finns alltså inget vetenskapligt stöd för att tujon har någon cannabisliknande effekt.
Källa: Wikipedia
