Emil Eggers efterträddes 1910 av sin son Axel Eggers. Axel var, precis som sin far både motiverad och företagsam. År 1913 såg han till att hotellet genomgick en grundlig renovering och i samband med detta invigdes Hôtel Eggers kontinentala matsal.
Enligt många ska Axel Eggers ha varit en allvarlig, distingerad man som lär ha varit lite svår att “komma in på livet” för såväl gäster som personal. Det fanns dock inget som undgick honom. Det berättades att han en gång kom på en servitör med att stoppa en så kallad returkyckling invirad i en servett ner i fickan. Direktör Eggers smög sig på honom bakifrån, tog en såssnipa från köksluckan och sade: – Du skall väl ha lite sås också! Varpå han hällde såsresten i servitörens ficka.
En tidigare anställd, Sara Fohldal, arbetade i telefonväxeln och portierlogen på hotellet under 1927-1936 . I en intervju från 1993 berättar hon om den varma beundran hon hyste för Axel Eggers. Han var en omtyckt och respekterad arbetsledare som både var diplomatisk och mån om gästerna.
I mitten på 1930-talet, då hakkorsflaggan var etablerad, hade den tyske prinsen av Wied i Stockholm aviserat sin ankomst till Hôtel Eggers. Denne skulle besöka Göteborg med sin prinsessa. Av hövlighet mot paret borde Eggers ta emot dem med hissade hakkorsflaggor. Men detta tillät varken Axels samvete eller hänsynen till de många judiska gästerna.
Axel Eggers lät istället montera ned alla hotellets flaggstänger och skicka iväg dem för målning. Ryktet säger att flaggstängerna var på ommålning under hela det andra världskriget.
Axel Eggers ledde företaget i 32 år, fram till sin död 1942. Hans hustru Ebba Eggers tog då över driften av hotellet.
